En lördagspromenad
0Idag kom vi ut på över 10 km promenad. Solen lyste och det var otroligt vackert ute. Vi stannade visserligen på JBP:s café för en fika, men där lyckades vi ragga upp middagsgäster till kvällen, så det var värt uppehållet.
Hotell bokat
0
Embassy Suites Ft. Lauderdale
Nu har vi bokat hotell till vår Karibien-resa. Igen. 
Den här gången stannar vi sju nätter i Fort Lauderdale innan vi ger oss ut till havs. Vid den förra resan till Miami stannade vi ju endast tre nätter innan kryssningen, men vi känner att vi vill uppleva USA några extra dagar.
Halva nöjet med resor är ju själva planeringen. I alla fall anser jag det. Jag har läst bloggar, resesajter, hotellsajter och reseforum för fulla muggar. Till slut föll valet på ett hotell som heter Embassy Suites Ft. Lauderdale. Ett hotell som fått bra kritik på diverse forum och resesajter. Dessutom ligger det nära kryssningsterminalen och hyfsat nära stranden, även om vi inte bor i direkt anslutning till stranden som vid förra resan.
Det kan tyckas tidigt att boka redan nu när vi reser först i sommar, men hotellet hade rätt bra rabatt om man bokade nu i januari och betalade direkt. Inte oss emot. Har vi väl bestämt oss för ett hotell är det lika bra att boka och betala så har man det gjort. Särskilt när det finns tusenlappar att spara på det.
Shopping, långpromenad, restaurangbesök & skidåkning
0Det här blev en riktigt trevlig helg. Vi är ju inne i den ”vanliga” lunken igen då Jessica bor i Gävle under veckorna och kommer hem till Järvsö på helgerna. Då gäller det att försöka få ut så mycket som möjligt av tiden.
Den här helgen blev det lite shopping och fika i Ljusdal. En av fördelarna med att gå ner i vikt är att man helt plötsligt kan handla kläder i vanliga klädbutiker. Det blev två t-shirts, en rutig flanellskjorta samt en varm långärmad tröja. Allting i storlek large! Möjligen att några av plaggen satt lite tajtare än jag uppskattar, men dels är det en vanesak att använda kläder som inte sitter som potatissäckar och dessutom går jag för stunden ner i vikt i en ganska ansenlig takt. Jag räknar med att dessa kläder kommer sitta lösare inom bara några veckor. Ljusdalsvistelsen avslutades med en fika hos mamma och pappa.
Väl hemma i Järvsö igen var det dags att röra lite på dödköttet. Ut på långpromenad gick vi och kom hem en timme och sju minuter senare, efter att ha tillryggalagt nästan 7,5 kilometer. Vi valde en rätt backig runda, så det kändes riktigt skönt i låren efteråt.
Efter shopping och långpromenad kände vi att vi var värda något extra. Därför struntade vi i matlagningen för att istället bege oss till Condis Bar & Kök. Där unnade jag mig lite kolhydrater i form av Nachos och en öl till förrätt. Det smakade himmelskt gott, men till varmrätten återgick jag till vatten och lågkolhydratskost igen. Men oxfilé med rödvinssås och en god sallad är inte fy skam det heller.
Söndag morgon unnade vi oss lite sovmorgon innan vi drog upp till backen för någon timmes skidåkning. Därefter blev det en fika i Järvsö Bergscykel Park som driver ett alldeles lysande café där man kan koppla av med en kaffe latte i soffan framför brasan. Det är lätt att bli sittande för länge.
Väl hemma igen lagade jag till en kryddig tomatsoppa som vi åt med brieost och vitlöksfrästa champinjoner.
Nu sitter jag med datorn i knät och smälter maten. Jessica åker tillbaka till Gävle om några timmar, sedan väntar en ny spännande vecka på jobbet där jag hoppas kunna publicera en ny hemsida som jag jobbat på åt cykelparken.
Minskat midjemått
1Det blir mycket Facebook nu för tiden och då glömmer man lite bort att man har en blogg som ligger i någon sorts halvdvala. Jag vet att jag har ett par trogna läsare som vill att jag gör inlägg här också, så jag gör ett tappert försök. Det är ju dessutom lite kul att för ens egen skull ha livets händelser nedskrivna i kronologisk ordning.
Mitt livs stora projekt just nu är ju min viktnedgång. Jag har ju gjort några försök tidigare med varierat resultat, men olika omständigheter i livet har medfört att det inte gått så bra. Just nu verkar allt stämma och jag skördar stora framgångar. Flytten till Järvsö har definitivt påverkat resultatet eftersom jag här har minskat min restid till och från jobbet markant. Jag har helt enkelt mer tid över till att bry mig om hur jag mår.
Fredag 13 augusti 2010 råkade bli datumet då jag bestämde mig för att lämna den gamla livsstilen bakom mig och ge en ny livsstil ett allvarligt försök. Vid invägningen i augusti stannade vågen på föga smickrande 115 kg och ett midjemått på 120 cm. Det är si så där halvkul att som 30-åring göra ett sådant konstaterande. Det är dock aldrig för sent att skaffa sig goda vanor, så det var bara spotta i nävarna och sätta igång.
Kost
Vid tidigare tillfällen i livet har jag provat att äta mat enligt LCHF-modellen. Det vill säga kost med lite kolhydrater och högre andel fett. Inbillning eller inte, men jag har upplevt den kosten som väldigt gynnsam på min kropp då en stabil blodsockerkurva håller både hunger och sötsug i schack. Med en stabil blodsockerkurva behöver kroppen inte producera lika mycket insulin, vilket annars är en mycket kompetent fettbindare i kroppen. Ett ganska kontroversiellt ämne dock då dom traditionella kostråden förespråkar mer kolhydrater och mindre andel naturligt mättat fett.
Måttbandet visar midjemåttets minskning från 120 cm till 97 cm.
Många läkare och forskare har dock börjat inse dom gamla råden inte vilar på en särskilt hållbar vetenskaplig grund, samtidigt som fler och fler studier inte bara visar att lågkolhydratkost inte medför några negativa hälsoaspekter, utan till och med kan vara riktigt gynnsamt för kroppen. Mycket inspiration har jag hämtat från Andreas Eenfeldt som driver hälsosajten kostdoktorn.se, som på ett mycket nyanserat sätt beskriver vad lågkolhydratkost går ut på.
Nåja, vetenskapen får träta bäst den vill, under tiden tänker jag äta det som får mig att må bra och gå ner i vikt. Och visst rasar vikten. I skrivande stund väger jag 97,4 kg och har ett midjemått på 97 cm. En minskning med 17,6 kg och 23 cm. Jag ser dock ingen anledning att bromsa här, utan fortsätter min resa nedåt på viktkurvan och hoppas kunna plana ut någonstans runt 80-85 kg. Vi får helt enkelt se vad kroppen säger framöver, för det är den jag främst lyssnar på.
Motion
Vissa ifrågasätter hur viktig motionen egentligen är för en stabil viktnedgång. Risken för skador och överbelastningar är överhängande när överviktiga människor ska ändra livsstil och helt plötsligt chockar kroppen med en massa hård träning. Dessutom krävs det en förhållandevis omfattande träning för att kaloriförbränningen ska ha någon omfattande effekt på dagens total när man lägger ihop konsumerad och förbränd energi. Det ligger viss sanning i det. Om jag som 115 kg tung lägger motionen på en rimlig nivå, det vill säga en rask promenad, kanske jag bara bränner ett par tre hundra kalorier. Något som lätt skulle kunna regleras med matintaget istället för att slippa promenaden.
Vem är då jag att argumentera mot matematiken egentligen? Jo, jag tror motionen har andra inverkningar på kroppen mer än den rent energiförbrukande. Därför har jag sett till att hålla kroppen i rörelse också. Med tanke på vilken natur man är omgiven av längtar man ju ut för att njuta av den fina utsikten.
Raska promenader under sensommaren växlades snart till lätta joggingturer under hösten som i sin tur nu under vintern lett till hyfsat hårda löppass på gymmets löpband. Hela tiden medveten om skaderisken har jag lyssnat på kroppen och aktat mig för att belasta kroppen hårdare än den klarar av. Ett bakslag kom när jag blev övermodig och försökte jogga en mil i höstas. Något jag klarade av men med kraftigt värkande benhinnor följande vecka.
Idag springer jag 60 minuterspass på gymmet och kommer mellan åtta och tio km enligt löpbandets räkneverk. Jag ser verkligen fram mot vårens barmark då jag ska ut och se vad benen håller för i naturen. Men jag gissar att den där milen som innebar värkande benhinnor istället kommer flyga förbi under timmen med ett starkt självförtroende som enda följd.
Halvtid
Det känns lite som att ropa hej för tidigt, men det behövdes en sammanfattning så här i halvtid känner jag. Julen innebar en svacka i viktminskningen, så det känns skönt att vara igång ordentligt igen. Målet är ju att vara väl under 90 kg när vi når halvvägs in i sommaren då jag och Jessica åker till Florida och på Karibienkryssning.
Skidpremiär i Järvsöbacken
2Karibienkryssningar i all ära, men först ska vi njuta av en underbar vinter här i Järvsö. Vad passar då bättre än att Järvsöbacken öppnar för säsongen redan på fredag 26 november kl 10?
Pjäxorna är framtagna, skidorna kontrollerade och skidstället inte allt för stort och pösigt. Jag är redo för en kanonsäsong i Järvsöbacken. Senast jag bodde här och hade obegränsad tillgång till backen var år 2000. I år siktar jag på att komma upp i måååååånga skiddagar, efter tio år i exil.
I väntan på permiären är Järvsöbackens webbkameror till stor hjälp för att stilla abstinensen.
Karibienkryssning – igen
3
Åh vad jag gillar att göra nya kategorier här på bloggen. Äntligen får jag skapa kategorin Karibien juli 2011.
Anledningen är enkel, jag och Jessica har bokat en kryssning – igen. Precis som när vi förlovade oss i oktober 2008 styr vi mot USA och Florida där vi först spenderar ca en vecka med att se oss omkring, shoppa i massor och bara njuta av varandra. Det här blir nämligen vår framskjutna bröllopsresa som vi inte har tid att göra nu direkt efter bröllopet.
Därefter blir det kryssning i Karibien. Vi tyckte ju båda att kryssning är en oslagbar semesterform. Allt finns ombord. God mat (i mängder), god dryck, förstklassig service samt alla tänkbara aktiviteter som klätterväggar, surfmaskiner, pooler, teater, komedishower, dans och musik etc. Kort och gott en stad i komprimerat format. Lägg därtill att man vaknar upp på nya orter att utforska om man föredrar att inte stanna på båten hela tiden.
Vi åker i princip samma rutt som förra gången, med ett par skillnader. För det första stannar inte båten på Grand Cayman den här gången. Istället blir det en extra dag ute till havs. Vi gråter inte för det eftersom Grand Cayman var förra resans lilla besvikelse.
Vi stannar även denna gång till på Jamaica, men inte i Ochos Rios som då, utan en annan ort som heter Falmouth som är belägen på öns nodkust. I övrigt stannar vi, precis som förra gången, på Labadee i Haiti och Cozumel i Mexico.
Vi åker dessutom med ett annat fartyg den här gången. Jag gillar ju storslagen ingenjörskonst och vad passar då bättre än att åka med världens största fartyg – Allure of the seas? Allure är systerfartyg till Oasis of the seas som gått i trafik i ca ett år. Allure är i skrivande stund på väg över Atlanten från varvet i Åbo till sin hemmahamn i Fort Lauderdale i Florida.
Ska man dessutom tro Royal Caribbeans PR-avdelning, pågår en liten tvist mellan de båda fartygens kaptener gällande vem som egentligen är störst. Om storleken har betydelse kan vi glädja oss åt att Allures kapten hävdar sig köra en fem centimeter längre båt än sin kollega på Oasis of the seas.
Nåja, det lär bli en upplevelse oavsett centimetrar hit och dit. 
Det känns otroligt skönt att äntligen ha en kryssning bokad eftersom det blev så lyckat förra gången och vi båda kände att det är en oslagbar semesterform om man gillar att koppla av med fullservice, men ändå ha nära till aktiviteter och god mat när andan faller på.
Gifta
1Det är inte ofta jag skriver här, men när jag gör det är det för att det känns angeläget. Jag och Jessica har äntligen blivit herr och fru Dolk.
Lördag 30 oktober var en mycket fin höstdag i rikets huvudstad och vi besökte Stockholms stadshus för att efter sex år bli man och hustru. Låter det inte vuxet så säg!
Vigseln var jättefin och jättekort. Det hela var över på ca fem minuter och snart kunde vi koncentrera oss på festen som hölls på Nygårds Värdshus i Täby Kyrkby. Festen var toppen och så proffsigt arrangerad att självaste Nobelkomittén säkerligen gärna skulle flytta festligheterna till Nygårds Värdshus istället om bara platsen funnits.
Dagen löpte på med Champagne och snittar följt av en alldeles fantastisk femrättersmeny som i sin tur följdes av kaffe och tårta med tillhörande avec. Därefter tog festen fart på allvar med dans, dryck och idel glada miner. Kl 01 var man rätt seg efter att ha varit igång hela dagen och vi åkte till hotellet.
Jessica var för dagen så vacker att jag höll på smälta. Men jag publicerar inga bilder ännu, men vi har några alldeles fantastiska bröllopsfoton. Jag håller lite på dom tills vi fått iväg officiella tackkort.
Utan tvekan så var det en av livets bästa dagar, om inte den bästa.
Vi har köpt bil – igen
1Nu har det äntligen blivit dags för vår trotjänare VW Polo att gå vidare och glädja andra familjer. Idag köpte vi nämligen en ny bil!
Ny och ny föresten, det är årsmodell 2008 och den har 5000 mil på nacken. Precis lagom tycker vi då den fortfarande känns ny och fräsch, men har tappat sitt nybilsvärde. Modellen? En Volvo V50 blev det.
Vi insåg redan i vintras, då vi hälsade på mamma och pappa i Ljusdal, att vår kära Polo inte beter sig riktigt som vi vill i kyla och på halt underlag så redan när vi bestämde oss för att flytta upp visste vi att en ny bil var nödvändig.
Nu blir det alltså en kombi som kommer glädja oss i vår förhoppningsvis aktiva framtid med skidåkning och downhillcykling etc. Jessica tycker dessutom att det större bagageutrymmet kommer väl till pass när hon ränner på auktion och köper diverse prylar.
Vi får dock glädja oss med vår kära Polo i en vecka till, då Volvon först skulle genomgå en service och dessutom få en dragkrok monterad (så att Jessica kan ta släpvagn med sig på auktion). Från och med onsdag eller torsdag nästa vecka räknar vi med att få lämna bilfirman med vår svarta skönhet.
Klicka på bilderna för att se dom lite större.
Livet på landet
1
Drygt en månad in i vårt nya liv har det blivit dags att skriva en liten uppdatering här. Jag har ju faktiskt inte skrivit en rad i bloggen sedan 23 juni då jag fortfarande bodde och jobbade kvar i Stockholm.
Flytten var ett kapitel för sig. Så här en månad efteråt har man visserligen förträngt hur jobbigt det egentligen var, men jag måste ändå säga att det kändes som en smidig flytt.
Allt var exemplariskt packat och förberett av Jessica när jag och min kära vän Staffan lämnade Ljusdal kl 05 för färd ner till Stockholm. 3,5 timmar senare svängde vi upp på innergården och påbörjade flytten. Med hjälp av en magasinkärra och Staffans stora muskler lassade vi ut hela lägenheten på ca två timmar och vände tillbaka till Järvsö.
Väl på plats i Järvsö blev det lite jobbigare eftersom vi nu skulle bära upp allt en våning och detta på endast två personer. Trötta och svettiga var dock helt klara runt kl 16 på eftermiddagen och ett väl utfört arbete var till ända.
Jessica jobbade kvar i Stockholm och kom endast upp en vecka i mitten av juli. Under den övriga tiden passade jag på att vila ut och hänga med lite kompisar. Det var inte direkt igår man kunde njuta av en hel månad ledigt mitt i sommaren.
Jessica var till slut färdig med sitt jobb och njuter nu av sin lediga månad. Under tiden har jag börjat mitt nya arbete på Svart Pist Publishing där jag ser fram mot att tillföra en del av mina kunskaper. Framförallt är det i annonshanteringen jag vet mig kunna utföra del förbättringar.
I övrigt gör vi så gott vi kan med att anpassa oss till vår nya bostadsort. Själv känner jag ju en hel del folk här och springer så gott som dagligen in i gamla bekanta från förr. Jessica däremot är ju helt färsk på orten, men jag tror hon redan håller på stifta bekantskap med trevliga människor.
En stor hjälp på traven är Järvsö Bergcykelpark där vi har provat att cykla i grävda banor i skogarna runt skidbackarna. Eftersom det är vänner till mig som driver anläggningen och en del andra bekanta till mig cyklar där, blir det som en fritidsgård för vuxna, ett ställe dit man kan gå och dricka en kopp kaffe och prata lite strunt. Vi har även fastnat för det här med cyklingen och nu måste vi bara komma överens om vi ska dela på en cykel eller köpa en gemensam, Jessica verkar väldigt fast så om jag ska få cykla lär jag nog behöva en egen cykel.
Så här långt kan man inte påstå annat än att livet leker. Vi gör mer saker på fritiden än vi någonsin gjorde i Stockholm, dessutom sitter det inte helt fel att ha kapat restiden till jobbet med 1,5 timme per dag. Snart kommer dock den mörka hösten, då är det bara härda ut till den första snön faller och det börjar vankas skidåkning i backen. Jag hoppas verkligen på en rekordkall höst där snökanonerna kan köras från tidig november med skidpremiär innan december.
Nu är det nära
3
Den här bloggen är visst lite bortglömd, men jag vet att jag har minst en trogen läsare så det är lika bra att uppdatera.
Idag är det precis en vecka kvar tills jag slutar på jobbet. Då blir det en sista kväll av packande hemma i lägenheten, sedan åker jag upp till Järvsö torsdag 1 juli.
Vad är då statusen? Det mesta har så klart kretsat kring flytten. Jag och Jessica fick tidigt tillgång till vindsförrådet till lägenheten i Järvsö. Det gjorde att vi kunde börja skjutsa upp saker av otymplig eller ömtålig natur, sådant man gärna slipper släpa på när det stora huvudsakliga flyttlasset går. Vi har därför kunnat skjutsa upp saker som cykel, extrasängar, gardinstänger, vinterdäck och lite annat smått och gott.
Fyra resor har det blivit och det i mamma och pappas bil. Snälla som dom är fick vi låna deras kombi som gör att vi kan frakta lite mer per resa än vad vår lilla VW Polo hade klarat av.
Förra fredagen fick vi dessutom tillgång till lägenheten. Den står ändå tom och den snälla fastighetsskötaren på Norrsvedja (fastighetsbolaget) såg ingen anledning till att låta den stå tom när vi har grejer att ställa dit. Det var faktiskt första gången jag såg lägenheten, då Jessica var den som inspekterade och accepterade den när hon besökte Järvsö för att åka skidor i påskas. Det var en bra lägenhet hon valt. Bra planlösning och stora ytor. Utsikten går inte att klaga på heller. Via köksfönstret ser man upp mot Järvsöbacken och från vardagsrummet, balkongen och sovrummet ser man Järvsö klack och hälsingeskogarna bakom stationshuset.
Nu åker jag som sagt upp på torsdag nästa vecka och tar med mig så mycket jag kan i bilen. Sedan går det stora flyttlasset lördag 3 juli, då min gode vän Staffan och jag går upp i grisottan för att köra ner till Stockholm med en liten lastbil. Jag hoppas att allt ska få plats bara.
