Flygresan och ankomsten till USA
2Flygresan är inte mycket att orda om egentligen. Upp i grisottan på hotellet vid Arlanda Stad, sedan en snabb och behaglig incheckning på Arlanda och en snabb flygning till London. Där hade vi lite väntetid, men det gick rätt fort ändå. Det tar lite tid att lasta ombord ett par hundra personer på en Boeing 747, så boardingen började rätt tidigt.
Väl uppe i luften var det bara sitta av tiden och stå ut med tristessen. Det fanns ju videoskärmar där man kunde välja vad man ville se för film. Men över nio timmar i ett flygplan är rätt trist ändå. Mycket mer behöver man inte säga om flygresan. Träsmak i baken är ju bara förnamnet.
När vi äntligen landade i Miami återstod bara den lilla teknikaliteten att komma in i landet och passera passkontrollen. Det var ingen rolig historia. Det tog oss över två timmar att komma igenom. Eller, själva processen att prata med tulltjänstekvinnan tog max två minuter, men vi stod i kö i över två timmar för att komma fram.
Inte för att jag vet vad det berodde på, men det kan ha att göra med ett jättesällskap från Argentina, bestående av en massa tonåringar som skulle på Disneyland. Jag vet inte hur många dom var, men alla hade speciella ryggsäckar på sig så man såg dom överallt. Över 100 stycken skulle inte förvåna mig. Vi hade ett 30-tal framför oss bara i vår kö. Tydligen måste man ansöka om visum när man kommer från Argentina, för alla hade visumblanketter med sig (något som vi svenskar slipper eftersom vi är betrodda) och då skulle det stämplas och kontrolleras till förbannelse.
Nåja, när det äntligen var vår tur hade jag min hittills lättaste inpassage i USA. Tidigare har man alltid fått svara på en massa frågor om syftet med besöket, hur mycket pengar man har med sig och till och med vad man arbetar med etc. Den här gången fick vi en enda fråga – hur länge planerar ni att stanna i USA?
Väl igenom på andra sidan var det dags att hämta bagaget. Eftersom passkontrollen tog sådan otrolig tid blev det problem med bagaget. Folk hann inte igenom passkontrollen för att ta sitt bagage förrän det hade kommit ett nytt flyg som skulle ha det bagagebandet. Det innebar att personalen hade lastat av alla väskor huller om buller på golvet. När jag och Jessica kom dit hade vi ingen aning om vilket band våra väskor befunnit sig på, än mindre vart vi skulle börja leta.
Då slog Jessicas kvinnliga intuition till. Vi gick igenom hela bagagehallen och passerade hundratals väskor. När vi kommer längst in i hallen hittar hon våra väskor direkt. Det tog inte ens tre minuter att få vårt bagage. BRRRRAAAA JESSICA!!!!!
Därefter var det bara att gå ut till taxihållplatsen. Jag orkade inte kolla upp alternativa färdmedel, utan hoppade in i en taxi som tog oss raka vägen till hotellet i Fort Lauderdale. Vi var extremt trötta, men samtidigt även extremt hungriga. Vi delade på en pizza som vi ändå inte orkade äta upp, men i ”doggy bagens” förlovade hemland blev vi tillfrågade om vi ville ha en låda att lägga pizzan i och ta med upp på rummet – där vi har både kylskåp och mikrovågsugn. Strålande.
Därefter väntade sängen efter ca 24 timmars vaka på resande fot. I skrivande stund är det måndag morgon och vi har precis ätit frukost. Men det här inlägget får räcka för stunden.
Incheckade på Arlanda
0Just nu sitter vi på Starbucks Arlanda. Jag dricker en kaffe latte och Jessica en chai latte, någon typ av blaskigt te. Typ.
Incheckningen gick nästan bra. Jag hade ju redan checkan in online på nätet och behövde således bara gå till en automat och stoppa in kreditkortet och vips skrev den ut boarding pass åt oss. Sedan ska man i teorin bara gå till en bagageinlämning och bli av med bagaget.
För det första så fick vi bara ut boarding pass för vår första flygning till London. Inte några för vår vidare flight till Miami. Nåja, jag frågade tjejen i bagageinlämningen om det och hon fixade ut våra boarding pass för Miami också. Så långt inga problem.
När vi gått därifrån kom jag på att jag skulle kolla våra sittplatser för Miami-flighten, eftersom jag valt dessa själv på nätet. Givetvis stämde det inte, utan vi hade blivit tilldelade nya platser av datorn. MEN, det gjorde inte så mycket. Jag hade valt nödutgångsplatser för att få bra benutrymme. Nu blev vi flyttade till platser längre bak i planet där vi inte heller har någon framför oss och således får lika bra benutrymme. Jag valde därför att inte tjafsa om saken, utan påbörja min semester med lugn mage.
Det är en speciell känsla som infinner sig när man passerat säkerhetskontrollen på Arlanda. Man är liksom på väg – på riktigt. 
På väg mot Arlanda
0Just nu sitter vi på Upptåget på väg till Arlanda. Planet går i morgon bitti kl 09.15 och jag har checkat in online idag. Turligt nog fick jag precis de platser jag önskade, nödutgångsplatserna vid ena vingen som erbjuder bra benutrymme, men samtidigt utgörs av endast två platser i bredd istället för tre – så vi slipper bänkgrannar.
Nu blir vi hämtade av min bror på Arlanda, för att spendera kvällen hemma hos honom. Sedan väntar en natt på hotell vid Arlanda för att kunna äta frukost i lugn och ro före avresa i morgon.
Allt är tajmat och klart – in i minsta detalj.
Resväskorna framtagna
1Det börjar bli dags. Avreseveckan är här!
Väskorna är nedtagna från vinden och packningen har så smått inletts. Inte för att vi behöver så mycket tid på oss, men man är ju minst sagt angelägen om att komma iväg nu. Det är alltså mest för att det är kul vi börjar packa redan nu.
Jag har köpt en praktisk bagagevåg att ta med på resan. Flygbolagen är ju rätt strikta och snåla med vikten på bagaget. Max 23 kg får en väska väga. Eftersom vi planerar att ta en del grejer med oss (i alla fall på hemvägen) vill vi ligga så nära viktgränsen som möjligt utan att överskrida den. Det är rätt opraktiskt att behöva stå på flygplatsen i Miami och behöva packa om bagaget bara för att väskan väger en aning för mycket.
Blixtar och dunder
0Ett mäktigt åskväder drog just över Järvsö. Det small duktigt när blixten slog ner på Öjeberget, endast ett par hundra meter härifrån.
Jag lyckades dessutom få en bild när blixten slog ner bortåt Hybo.
Reflektion
1Jag skulle vilja citera Johnny Cash:
– Att reflektera över vart jag varit är viktigt för mig, för jag vill inte tappa riktningen över vart jag är på väg.
Bilden nedan får illustrera det citatet. Det kan vara på sin plats att reflektera över bilden till vänster och att jag faktiskt aldrig vill tillbaka dit igen.
Resan börjar ta form
1Med ynka 55 dagar kvar till avresa är det inte mycket som återstår i förberedelser. Flyget ordnade sig till slut med British Airways då SAS inte ville flyga oss. Hotell i Fort Lauderdale är bokat och betalt. Likaså hyrbil måndag till lördag.
Kryssningen är också betald och klar och vi har dessutom förbokat några saker. Exempelvis ska vi första kvällen ombord se musikalen Chicago. För att passa tiden kl 21 har vi även bokad middagsbord med två timmars marginal, så att vi vet att vi har plats i matsalen. Vi har även bokat en komedishow en av kvällarna och även då har vi förbokat plats i matsalen som passar tidsmässigt. I övrigt är det inte mycket planerat, vi tar det helt enkelt som det kommer.
Man kan lätt frestas att förboka diverse utflykter etc. Men å andra sidan vet vi sedan förra kryssningen att det är rätt bra att hålla alla alternativ öppna. Vi vet inte vad för människor vi träffar som vi kanske väljer att umgås med, eller vad vi känner oss sugna på för stunden.
Jag roade mig med att läsa inläggen från förra kryssningen idag och det är inte utan att man känner sig riktigt riktigt sugen på att komma iväg nu.
Jessicas syrra
0Jessicas syrra Clara har skaffat en ny blogg, tänkte passa på att länka till den: clara.risholm.nu
SAS affärsidé – att avboka sina kunder?
2Låt mig börja så här – det dröjer innan jag bokar en flygning med SAS igen. Jag har precis avbokat sommarens flygning med SAS och istället lagt en bokning hos British Airways. Varför då, undrar ni? Det var SAS själva som inte ville hjälpa mig, utan tyckte att jag skulle avboka helt.
Vi tar det från början.
Jag valde SAS för att dom hade ett bra resealternativ med ganska kort väntetid i mellanlandningarna. Kanske var det även en släng av patriotism som fick mig att vara trogen det statligt delägda flygbolaget. Det var hur som helst inte priset, för det kan man alltid hitta lägre någon annanstans.
Direkt efter bokningen började SAS-byråkratins kvarnar att mala ner mitt tålamod till aldrig så fint mjöl. Vi skulle ju resa till USA, då gäller särskilda bestämmelser kring personuppgifter, vilka flygbolagen måste samla in före man sätter sig på planet. Namn, kön, födelsedata, passnummer och uppehållsadress i USA vill dom veta. Så långt inga problem, detta känner jag till sedan tidigare. Jag fick ett mail från SAS som sa att dessa uppgifter måste vara SAS tillhanda senast 72 timmar före avgång. Inga problem, det är flera månader kvar till vi reser.
Dagen efter det mailet kom ytterligare ett mail med kontraorder. Inom 24 timmar måste dessa uppgifter vara SAS tillhanda, annars kommer vår resa avbokas!
Här uppstod vissa problem. Över ett halvår före avresa visste vi inte vart vi skulle bo, inte heller kände vi till våra passnummer eftersom både jag och Jessica var i behov av nya pass. Efter en timme i telefonkö till SAS vedervärdiga kundtjänst möttes jag av en något förvirrad kvinna som förklarade att nya regler gjorde att 72 timmar före avresa inte längre gällde, nu gällde det att lämna dessa uppgifter redan vid bokningstillfället. Något som jag alltså inte ombads göra när jag bokade online.
Hur vi nu skulle göra med oss som inte hade några passnummer ännu visste hon inte, men hon skulle ta reda på det och lovade att återkomma. När en kundtjänst lovar att återkomma – tro dom inte.
Jag betraktade bokningen som okej eftersom jag inte hörde något från SAS. Bollen låg så att säga hos dom och inte hos mig. Efter jul hade både jag och Jessica nya pass, så vi kunde då logga in på vår bokning och ange passnummer och hotelladress som nu var bestämd.
Där kunde berättelsen ha slutat om ett byråkratiskt företag som inte har vett att be som relevant info redan vid bokningstillfället. Det gör den inte.
Tidigare i veckan kom ett sms:
– Hej, det har skett en tidtabelländring för din resa. Vi har skickat info via mail.
Några minuter senare kom mycket riktigt ett mail med en tidtabelländring. Planet från New York skulle lyfta 20 minuter tidigare. Jaha, tänkte jag, det gör väl varken från eller till.
Då fortsatte jag läsa hela mailet och såg att man inte bara ändrat i tidtabellen. Man hade även bytt flight från Miami helt och hållet!
Istället för att flyga kl 11.45 som planerat, var vi nu inbokade på en ny flight kl 06.00. Dock skulle vi fortfarande resa med samma flyg från Chicago, vilket helt plötsligt förlängde vår väntetid från drygt två timmar till ca åtta timmar. Så spännande är det inte att gå upp mitt i natten för att ta ett flyg i grisottan och sedan vänta en hel arbetsdag på att nästa flyg ska ta oss vidare till Arlanda. Den tiden spenderar jag mycket heller i en hotellsäng – precis som vi hade bokat.
Nytt samtal till SAS kundtjänst där en i sammanhanget förstående kvinna höll med om det obekväma i att ändra våra resplaner så radikalt. Jag erbjöd mig att flyga en mer passande tid från Fort Lauderdale istället för Miami. Det kunde hon inte fatta beslut om själv och den sena timmen gjorde att inga chefer var på plats för att ta beslutet. Hon föreslog själv att vi kunde få flyga till New York istället och byta till Sverigeflyget där. Inga problem tyckte jag. Men hon kunde så klart inte fatta det beslutet själv heller.
Igen lovades jag att bli uppringd så snart hon undersökt saken. Hon betonade själv hur dumt det blivit för oss och att ingen så klart vill resa med sådana väntetider. Särskilt eftersom vi inte blev tillfrågade utan endast fick ett mail som berättade att vår resplan hade ändrats.
Dagen efter blev jag faktiskt uppringd, men med dystra besked. De byråkratiska mellancheferna på SAS stod fast i sitt beslut. Vår nya hemresetid var kl 06.00 och vi skulle lära känna Cicago O’Hare International under en spännande heldag. Om det inte passade så kunde vi boka av.
SAS lösning på vår situation var alltså att vi inte skulle resa med SAS.
Spännande affärsidé om ni frågar mig. Jag kan förstå om en dator automatiskt bokar oss lite tokigt när vår ordinarie flight från Miami blir inställd, men den totala oviljan att manuellt hjälpa oss är häpnadsväckande.
Jag bokade inte av på stående fot. Jag måste ju undersöka vilka alternativ vi har. En sökning på nätet visade att British Airways hade ett lämpligt reseförlag via London. Sagt och gjort, jag ringde SAS för att boka av vår resa varpå nästa kalldusch kom. Återbetalningen av vår resa kan inte ske förrän om tidigast fyra veckor.
Vi ligger alltså ute med ca 17000 kr i flygbiljetter, som nu SAS ska hålla på i fyra veckor!
Jag erbjöds att själv göra kundtjänstens jobb och ringa återbetalningsavdelningen för att försöka skynda på ärendet. Dom håller öppet vardagar kl 9-12. Läget är alltså att vi har avbokat resan med SAS och istället bokat en smidigare resa med British Airways. SAS sitter och tjuvhåller på drygt 17000 kr som vi kanske får tillbaka om någon månad.
Behöver jag betona att vi aldrig mer boka en resa med SAS? Behöver jag betona att jag är lite upprörd?
Rea på Lyxkryssningar
0Aftonbladet skriver att det råder Rea på lyxkryssningar tack vare den låga dollarn. Det ligger det en del i, den låga dollarn gör allt som har med den valutan att göra prisvärt med rådande växelkurs.
Problemet för oss som reser med Royal Caribbean är att de har en funktion på sin hemsida som automatiskt känner av vilket land man befinner sig i och därmed presenterar sina priser i svenska kronor. Man kan surfa genom en så kallad proxyserver då man låtsas att man befinner sig någon annanstans. Men låtsas man befinna sig i USA ser bokningen annorlunda ut och jag har för mig att man inte kunde välja svensk som nationalitet om man försökte med det.
Varför skulle man då vilja göra det? Jo, genom att de själva sätter sina priser i svenska kronor istället för dollar kan dom använda en egen mer ogynnsam växelkurs i jämförelse med vad priset i dollar med bankens växelkurs skulle innebära. När jag kollade upp detta för något år sedan skiljde det ganska många hundralappar per person att betala deras pris i svenska kronor mot om vi hade fått betala resans pris i dollar.
Ska nämnas att det var ett tag sedan jag undersökte detta och att det endast var Royal Caribbean jag kollade upp. Har dock sett detta fenomen på flera ställen när det gäller internethandel och som svensk brukar det oftast löna sig att betala i dollar och låta banken sköte omvandlingen till svenska kronor.
