Resor

Det börjar bli dags. Avreseveckan är här!

Väskorna är nedtagna från vinden och packningen har så smått inletts. Inte för att vi behöver så mycket tid på oss, men man är ju minst sagt angelägen om att komma iväg nu. Det är alltså mest för att det är kul vi börjar packa redan nu.

Jag har köpt en praktisk bagagevåg att ta med på resan. Flygbolagen är ju rätt strikta och snåla med vikten på bagaget. Max 23 kg får en väska väga. Eftersom vi planerar att ta en del grejer med oss (i alla fall på hemvägen) vill vi ligga så nära viktgränsen som möjligt utan att överskrida den. Det är rätt opraktiskt att behöva stå på flygplatsen i Miami och behöva packa om bagaget bara för att väskan väger en aning för mycket.

Väskorna är framtagna.

Med en praktisk bagagevåg håller man koll på vikten.

Låt mig börja så här – det dröjer innan jag bokar en flygning med SAS igen. Jag har precis avbokat sommarens flygning med SAS och istället lagt en bokning hos British Airways. Varför då, undrar ni? Det var SAS själva som inte ville hjälpa mig, utan tyckte att jag skulle avboka helt.

Vi tar det från början.
Jag valde SAS för att dom hade ett bra resealternativ med ganska kort väntetid i mellanlandningarna. Kanske var det även en släng av patriotism som fick mig att vara trogen det statligt delägda flygbolaget. Det var hur som helst inte priset, för det kan man alltid hitta lägre någon annanstans.

Direkt efter bokningen började SAS-byråkratins kvarnar att mala ner mitt tålamod till aldrig så fint mjöl. Vi skulle ju resa till USA, då gäller särskilda bestämmelser kring personuppgifter, vilka flygbolagen måste samla in före man sätter sig på planet. Namn, kön, födelsedata, passnummer och uppehållsadress i USA vill dom veta. Så långt inga problem, detta känner jag till sedan tidigare. Jag fick ett mail från SAS som sa att dessa uppgifter måste vara SAS tillhanda senast 72 timmar före avgång. Inga problem, det är flera månader kvar till vi reser.

Dagen efter det mailet kom ytterligare ett mail med kontraorder. Inom 24 timmar måste dessa uppgifter vara SAS tillhanda, annars kommer vår resa avbokas!
Här uppstod vissa problem. Över ett halvår före avresa visste vi inte vart vi skulle bo, inte heller kände vi till våra passnummer eftersom både jag och Jessica var i behov av nya pass. Efter en timme i telefonkö till SAS vedervärdiga kundtjänst möttes jag av en något förvirrad kvinna som förklarade att nya regler gjorde att 72 timmar före avresa inte längre gällde, nu gällde det att lämna dessa uppgifter redan vid bokningstillfället. Något som jag alltså inte ombads göra när jag bokade online.

Hur vi nu skulle göra med oss som inte hade några passnummer ännu visste hon inte, men hon skulle ta reda på det och lovade att återkomma. När en kundtjänst lovar att återkomma – tro dom inte.

Jag betraktade bokningen som okej eftersom jag inte hörde något från SAS. Bollen låg så att säga hos dom och inte hos mig. Efter jul hade både jag och Jessica nya pass, så vi kunde då logga in på vår bokning och ange passnummer och hotelladress som nu var bestämd.

Där kunde berättelsen ha slutat om ett byråkratiskt företag som inte har vett att be som relevant info redan vid bokningstillfället. Det gör den inte.

Tidigare i veckan kom ett sms:
– Hej, det har skett en tidtabelländring för din resa. Vi har skickat info via mail.

Några minuter senare kom mycket riktigt ett mail med en tidtabelländring. Planet från New York skulle lyfta 20 minuter tidigare. Jaha, tänkte jag, det gör väl varken från eller till.
Då fortsatte jag läsa hela mailet och såg att man inte bara ändrat i tidtabellen. Man hade även bytt flight från Miami helt och hållet!

Istället för att flyga kl 11.45 som planerat, var vi nu inbokade på en ny flight kl 06.00. Dock skulle vi fortfarande resa med samma flyg från Chicago, vilket helt plötsligt förlängde vår väntetid från drygt två timmar till ca åtta timmar. Så spännande är det inte att gå upp mitt i natten för att ta ett flyg i grisottan och sedan vänta en hel arbetsdag på att nästa flyg ska ta oss vidare till Arlanda. Den tiden spenderar jag mycket heller i en hotellsäng – precis som vi hade bokat.

Nytt samtal till SAS kundtjänst där en i sammanhanget förstående kvinna höll med om det obekväma i att ändra våra resplaner så radikalt. Jag erbjöd mig att flyga en mer passande tid från Fort Lauderdale istället för Miami. Det kunde hon inte fatta beslut om själv och den sena timmen gjorde att inga chefer var på plats för att ta beslutet. Hon föreslog själv att vi kunde få flyga till New York istället och byta till Sverigeflyget där. Inga problem tyckte jag. Men hon kunde så klart inte fatta det beslutet själv heller.

Igen lovades jag att bli uppringd så snart hon undersökt saken. Hon betonade själv hur dumt det blivit för oss och att ingen så klart vill resa med sådana väntetider. Särskilt eftersom vi inte blev tillfrågade utan endast fick ett mail som berättade att vår resplan hade ändrats.

Dagen efter blev jag faktiskt uppringd, men med dystra besked. De byråkratiska mellancheferna på SAS stod fast i sitt beslut. Vår nya hemresetid var kl 06.00 och vi skulle lära känna Cicago O’Hare International under en spännande heldag. Om det inte passade så kunde vi boka av.
SAS lösning på vår situation var alltså att vi inte skulle resa med SAS.

Spännande affärsidé om ni frågar mig. Jag kan förstå om en dator automatiskt bokar oss lite tokigt när vår ordinarie flight från Miami blir inställd, men den totala oviljan att manuellt hjälpa oss är häpnadsväckande.

Jag bokade inte av på stående fot. Jag måste ju undersöka vilka alternativ vi har. En sökning på nätet visade att British Airways hade ett lämpligt reseförlag via London. Sagt och gjort, jag ringde SAS för att boka av vår resa varpå nästa kalldusch kom. Återbetalningen av vår resa kan inte ske förrän om tidigast fyra veckor.

Vi ligger alltså ute med ca 17000 kr i flygbiljetter, som nu SAS ska hålla på i fyra veckor!
Jag erbjöds att själv göra kundtjänstens jobb och ringa återbetalningsavdelningen för att försöka skynda på ärendet. Dom håller öppet vardagar kl 9-12. Läget är alltså att vi har avbokat resan med SAS och istället bokat en smidigare resa med British Airways. SAS sitter och tjuvhåller på drygt 17000 kr som vi kanske får tillbaka om någon månad.

Behöver jag betona att vi aldrig mer boka en resa med SAS? Behöver jag betona att jag är lite upprörd?

Åh vad jag gillar att göra nya kategorier här på bloggen. Äntligen får jag skapa kategorin Karibien juli 2011.

Anledningen är enkel, jag och Jessica har bokat en kryssning – igen. Precis som när vi förlovade oss i oktober 2008 styr vi mot USA och Florida där vi först spenderar ca en vecka med att se oss omkring, shoppa i massor och bara njuta av varandra. Det här blir nämligen vår framskjutna bröllopsresa som vi inte har tid att göra nu direkt efter bröllopet.

Därefter blir det kryssning i Karibien. Vi tyckte ju båda att kryssning är en oslagbar semesterform. Allt finns ombord. God mat (i mängder), god dryck, förstklassig service samt alla tänkbara aktiviteter som klätterväggar, surfmaskiner, pooler, teater, komedishower, dans och musik etc. Kort och gott en stad i komprimerat format. Lägg därtill att man vaknar upp på nya orter att utforska om man föredrar att inte stanna på båten hela tiden.

Vi åker i princip samma rutt som förra gången, med ett par skillnader. För det första stannar inte båten på Grand Cayman den här gången. Istället blir det en extra dag ute till havs. Vi gråter inte för det eftersom Grand Cayman var förra resans lilla besvikelse.
Vi stannar även denna gång till på Jamaica, men inte i Ochos Rios som då, utan en annan ort som heter Falmouth som är belägen på öns nodkust. I övrigt stannar vi, precis som förra gången, på Labadee i Haiti och Cozumel i Mexico.

Vi åker dessutom med ett annat fartyg den här gången. Jag gillar ju storslagen ingenjörskonst och vad passar då bättre än att åka med världens största fartyg – Allure of the seas? Allure är systerfartyg till Oasis of the seas som gått i trafik i ca ett år. Allure är i skrivande stund på väg över Atlanten från varvet i Åbo till sin hemmahamn i Fort Lauderdale i Florida.

Ska man dessutom tro Royal Caribbeans PR-avdelning, pågår en liten tvist mellan de båda fartygens kaptener gällande vem som egentligen är störst. Om storleken har betydelse kan vi glädja oss åt att Allures kapten hävdar sig köra en fem centimeter längre båt än sin kollega på Oasis of the seas.

Nåja, det lär bli en upplevelse oavsett centimetrar hit och dit.
Det känns otroligt skönt att äntligen ha en kryssning bokad eftersom det blev så lyckat förra gången och vi båda kände att det är en oslagbar semesterform om man gillar att koppla av med fullservice, men ändå ha nära till aktiviteter och god mat när andan faller på.