Fredrik Dolk

Det här med semester är riktigt trevligt. För stunden befinner sig jag och Jessica hos mina föräldrar i Järvsö. Det känns verkligen skönt att koppla av. Vi har inte hunnit göra så mycket mer än att umgås med familjen koppla av som sagt.

Igår (torsdag) var vi upp till vår granne Sören som är ägare till en bubbelpool med massagemunstycken och annat trevligt. Så här mysigt kan man ha det då.

Idag är det dock fredag och middag med mamma och pappa står på schemat och senare ett besök i Järvsö hos Frasse för en omgång Poker.

Första semesterveckan är nu avklarad och det är inte utan att man känner sig en smula utvilad. Veckan spenderades i Småland, strax utanför Oskarshamn och vi kunde inte ha valt en bättre vecka. Efter att ha fått hyrbilen, en Volvo V50, levererad på söndagen drog jag ner till den kungliga hufvudstaden för att hämta Jessica som spenderat en natt hos sin farmor i Traneberg. Efter en förträfflig lunch styrde vi ner mot Småland med farthållaren låst på 120 km/h och trampade snart på sydländsk mark.
Väl framme möttes vi av ett oväntat stort hus som ligger väldigt nära vägen, men nere i en slänt så att man inte störs av trafiken och en liten privat badstrand precis vid sjön. Det var med andra ord upplagt för en skön vecka.

Dagarna förflöt lugnt och skönt. Med ca 35 grader i luften och 27 grader i vattnet orkade man inte göra mycket annat än slappa på stranden och bada. På måndagen besökte vi Oskarshamn för inköp att badbyxor och en låda öl, men den tryckande värmen gjorde dock att vi snart var tvungna att åka hem till stranden igen.
Innan vi åkte hem hann vi dock besöka världens längsta soffa som mäter 72 meter. Soffa och soffa föresten, jag tyckte snarare att det liknade en förvuxen träbänk bara. Men men, lång var den.

På tisdagen gjorde vi en utflykt till Öland. Eftersom jag knappt varit i södra Sverige tyckte jag att ett besök där kunde vara på sin plats. Vi åkte via Kalmar och Ölandsbron för att sedan styra ner mot Ölands södra udde och fyren Långe Jan. Landskapet på Öland kan mycket väl tillhöra Sveriges tråkigaste. Det var platt och fullkomligt oinspirerande och vägarna var små, kurviga och tråkiga. Utsikten från Långe Jan gjorde dock resan värd att genomföra med fastlandet i väster, Ölands landskap åt norr och vatten åt öster och söder. Man såg inte Gotland, vilket jag inte hade räknat med, men man vet ju aldrig.

Torsdagen var nog den mest spännande dagen eftersom jag då bjöd Jessica på en färd med bärgningsbil. Efter en utflykt med bilen var vi på väg hem och vi såg båda fram mot ett dopp i sjön. När vi precis hade lämnat ett samhälle som heter Bockara, ca 1,5-2 mil väster om Oskarshamn, var olyckan framme. I en kurva tappade jag koncentrationen för två sekunder och gled lite för långt åt vänster, vilket inte hade behövt vara så farligt om det inte hade varit för refugen som stod utslängd helt omotiverat mitt i vägen. Det small till rejält när vänster framdäck och vänster backdäck gick upp den knivskarpa kantstenen med två punkteringar som följd. Den enda kroppsliga skada som uppstod var på min självkänsla, men i övrigt begränsades skadorna till det materiella.
Endast 20 minuter efter mitt samtal dök bärgaren upp och började dra oss mot Oskarshamn och som grädde på moset hade bärgningskillen ringt och förvarnat däckfirman som jobbade över för att ta emot vår bil. Totalt en timme efter olyckan var båda däcken bytta och vi kunde fortsätta vår färd hem igen. Dagens roligaste kommentar stod ena däckkillen för när han sa på den bredaste småländska:
– Jaha, refugen i Bockara ja… Du är den andra idag.
Tydligen var detta en välbesökt refug och vad jag förstod var jag långt från den första och antagligen inte den sista turisten som förstörde däcken på den.
För att förstöra torsdagen ytterligare hade jag oturen att trampa på något vasst på sjöbotten, förmodligen en trasig mussla, med uppskuren stortå till följd. Jacket var inte så farligt, men jag har aldrig blödigt så mycket från ett sår som då. Rent vatten och plåster var dock allt som behövdes för att får ordning på det.

Dagarna gick och vi kom till lördagen då vi åkte hem. Bortsett från en något förvirrad genomfart i Norrköping var vi snart hemma i lägenheten igen och upptäckte att alla blommor verkade ha överlevt veckan. Borta är bra, men hemma är fan bäst ändå.
Smålandsveckan var underbar men det var skönt att komma hem till rena kläder och sin egen säng. Nu fortsätter dock semestern i fyra veckor till, men då borde jag ha lite bättre tillgång till internetuppkoppling.

Huset, sett från stranden.

Stranden, sett från huset. Den liggande tallen är ett resultat av stormen Gudrun.

Huset, sett från Bockholmen, på en ö ute i sjön.

Jessica njuter av en bok nere på stranden.

Jag gör ett tappert försök att paddla en kanot för barn.

Jag och Jessica försöker göra oss till framför kameran.

Jessica bevittnar solnedgången ute på Bockholmen.

Fyren Långe Jan, på Ölands södra udde.

Uppe i Långe Jan, med havet och fastlandet i bakgrunden.

Jessica solar.

Jag läser Änglar & Demoner, av Dan Brown. Föregångaren till Da Vinci-koden.

Jag och Jessica sitter på världens längsta soffa, 72 meter.

Jessica rattar bilen på väg hem till Falun.

Visste du att staten säljer dina personuppgifter till privata företag så att dom kan skicka direktadresserad reklam hem till dig? Jag beskriver bakgrunden och lösningen på problemet här:

Min sida om SPAR

Igår anlände fakturan för vår resa till Helsingfors 10-12 augusti. Nu är 12 463 kr betalt och vi riktar ett stort tack mot Vallentuna som, tack vare viss skicklighet i spel och dobbel, bjuder på kalaset.