Har ni hängt med i den senaste veckans snackis på bloggar, twitter och diverse ”gammelmedia” (dvs tidningar, radio och TV)? Det började med ett blogginlägg av en kille som heter Jesper. Jag rekommenderar att ni läser hela blogginlägget.

Det handlar om Jesper själv som vid Hornstulls tunnelbanestation ser två män stå och trycka upp några killar mot väggen. Jesper, som verkar vara en kille med visst intresse för kollektivtrafikfrågor och polisarbete, inser att det är två civilklädda poliser som genomför en biljettkontroll på killarna. Tydligen har det i vissa kretsar cirkulerat uppgifter om att polisen har börjat agera biljettkontrollanter i tunnelbanan, något som man kan åsikter om då SL redan sörjer för sin egen biljettkontrollering.
Jesper som känner till denna debatten och som dessutom skrivit om det i olika sammanhang ser ett visst nyhetsvärde i händelsen och tar därför upp sin kamera och börjar fota.

Enligt Jesper själv blir då poliserna sura och ger sig istället på honom och snart är det han själv som står upptryckt mot en vägg och har en polisnäve mot sin strupe. Poliserna agerar mycket instabilt och hävdar att han ofredat dom genom sitt fotograferande. Jesper som är en normalbegåvad kille förklarar lugnt att han visst får fota där, varpå poliserna ändrar inriktning och börjar anklaga Jesper för att se drogpåverkad ut och verkar lite muntorr. Enligt Jesper får han ett ultimatum av poliserna, antingen raderar han bilderna och misstänks inte längre för brottet ofredande eller att vara drogpåverkad, eller så vägrar han och misstänks för båda brotten och för följa med in till polisstationen för provtagning.

Inför det hotet valde Jesper tyvärr att radera bilderna, men även den film som han lyckats sätta på inspelning strax innan poliserna beslagtog hans telefon. Med bilder och filmer raderade åker Jesper hem och inleder operation återskapning. Han lyckas själv med konststycket att få fram bilderna och med hjälp från utlandet lyckas han även återskapa delar av filmen han fick på inspelning. Bedöm själva, men jag tycker polisen gör sig skyldiga till ett tydligt brott mot polisförordningen enbart genom sitt uppträdande.

4 kap. Skyldigheter i anställningen
Uppträdande
1 § Anställda inom polisen skall i arbetet uppträda på ett sätt som inger förtroende och aktning. De skall uppträda hövligt, hänsynsfullt och med fasthet samt iaktta självbehärskning och undvika vad som kan uppfattas som utslag av ovänlighet eller småaktighet.

Men jag är ju ingen jurist, så vad vet jag.

Men detta om detta, hela berättelsen hittar ni på Jespers blogg. Efter att ha diskuterat händelsen med lite folk framgår det att det råder viss tveksamhet till vad man egentligen får fotografera. En del hävdar bestämt att man minsann inte får fota civilpoliser. Jag kan dock meddela att det påståendet är fel.

I Sverige kan du utgå från att du får fotografera överallt, med två undantag.
1. Det råder ständigt fotoförbud i svenska rättssalar.
2. Militära och civila skyddsobjekt kan förses med fotoförbud, något som då måste anvisas tydligt.

Bortsett från det är det fritt fram att plåta hur mycket du vill, vart du vill och vem du vill.
Men, det finns så klart ett men. När du befinner dig på privat område, typ i någons hem, på en restaurang, på en affär eller på en konsert kan ägaren till lokalen, hemmet eller konsertarrangören etc neka dig att fota. Det har egentligen inget med just fotografering att göra, utan mer att var och en själv har rätt bestämma spelreglerna på sitt privata område. Vissa dansställen kräver en viss typ av klädsel för att du ska vara välkommen på samma sätt som en konsertarrangör kan säga att du är välkommen så länge du inte fotograferar.
Det måste dock tydligt framgå att det råder fotoförbud. Fram tills du blir informerad om ett eventuellt fotoförbud kan du utgå från att det är fritt fram. Redan tagna bilder är dock dina och ingen kan kräva att du ska radera dom.

Det innebär att så länge du befinner dig på allmän plats, gator och torg, har rätt att fotografera privatpersoner, brandmän, ambulanspersonal, kungen och även poliser oavsett uniform. Skulle du vara lagd åt det hållet får du till och med införskaffa den fetaste telelinsen och utifrån fota in i folks privata hem.

Vad du däremot väljer att göra med bilderna, det är en annan sak. Vi har ju en personuppgiftslag som kan göra det till ett brott om du väljer att elektroniskt publicera bilderna. Men den lagen är ändrad sedan 2007, så du får faktiskt publicera bilder på andra, utan deras medgivande, så länge dom inte är av kränkande karaktär. Vad som är kränkande framgår inte tydligt i lagen och det blir därför i framtiden upp till domstolarna att tolka lagen och skapa prejudikat i ämnet.

Ingen kan heller kräva att du raderar dina bilder, som i fallet med Jesper. Möjligen skulle en domstol kunna döma att bilder förverkas, men jag har väldigt svårt att se att det någonsin skulle ske. Med dagens digitala teknik finns det ändå inga som helst garantier för att en bild verkligen är raderad (som Jesper mycket förtjänstfullt har visat oss).

Ovan har jag ju enbart nämnt det juridiska kring fotografering. Jag är så klart ingen jurist och jag kan så klart ha fel, men ovan nämnda är enligt min uppfattning av en rad skrivelser. Glöm inte bort det lilla ordet etik. Bara för att ni får fota vem som helst och när som helst etc, betyder det inte att ni behöver göra det. Det är alltid trevligt att fråga om det går bra att ta några bilder, det blir liksom trevligare så. Ska ni fota tjänstemän i arbete kanske ni inte behöver fråga, men det kan ju vara trevligt att presentera sig och säga att ni avser ta några bilder för det ena eller andra bruket. Med ett leende kommer man långt.

Ett litet urval artiklar i ämnet Jesper:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6597121.ab
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6627037.ab
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6600627.ab
http://www.expressen.se/Nyheter/1.1880072/polisen-tvingade-jesper-radera-bilderna
http://www.expressen.se/Nyheter/1.1886027/forundersokning-mot-poliserna-som-hotade-jesper
http://www.dn.se/sthlm/poliser-trakasserar-debattor-1.1044619