Igår var vi på bio – igen. För varje gång jag går på bio blir jag mer och mer skeptisk bio-besöken.

Låt oss avhandla det mest självklara först. Vi såg Flickan som lekte med elden, den andra filmen i Stieg Larssons Millenium-triologi som många av oss läst. Givetvis hamnar vi på raden framför en filmkritiker som tagit sig an uppgiften att ständigt kommentera filmens händelseförlopp. Jag blir lika irriterad varje gång och förbannar mig själv att jag inte stannade hemma.

Men det roligaste hände ändå före filmen. När den obligatoriska reklamen var över och man förväntade sig att huvudfilmen skulle börja, kliver det upp två jönsar på scenen. Det visade sig vara biljettrivarkillen och popcornsäljartjejen från bions foajé.
Vad hade då dessa personer på scenen att göra, hade det hänt något? Brann det, var vi tvungna att utrymma bion?

Nej, dessa två individer gick upp på scen för att fråga hur vi mådde, dom frågade hur många som hade läst boken som kvällens film var baserad på, samt att biljettrivarkillen stod och babblade en massa osammanhängande strunt som förmodligen skulle vara roligt, men som bara framkom som tragiskt.

Vad sjutton är grejen SF?
Vad vill ni förmedla med att skicka upp två pellejönsar på scenen innan ni vevar igång  filmen som vi har betalat 110:- (etthundratio kronor) per biljett för att se? Ska vi bli gladare av deras jönsiga framträdande? Blir filmen bättre för att två personer som inte haft någonting som helst med produktionen av den att göra, mer än att sälja popcorn och riva biljetter, står och snackar om den innan?

På teater har jag inget emot att regisören inleder med några ord om sitt verk han arbetat fram. Biljettrivaren och popcornsäljaren når dock inte riktigt upp till samma status på bion. Jag är ledsen att behöva säga det.

För varje gång jag går på bio blir jag mer och mer sugen på att köpa ett hus där jag kan inreda en egen hemma-bio så att jag slipper betala 110 kr per biljett för att gå på bio där jönsiga SF-anställda ska leva ut sina innersta teaterdrömmar genom att snacka om filmen innan och Nils Petter Sundgren-kopian på raden bakom sitter och recenserar filmen i realtid.