Archive for september, 2009
Film är sämst på bio
1Igår var vi på bio – igen. För varje gång jag går på bio blir jag mer och mer skeptisk bio-besöken.
Låt oss avhandla det mest självklara först. Vi såg Flickan som lekte med elden, den andra filmen i Stieg Larssons Millenium-triologi som många av oss läst. Givetvis hamnar vi på raden framför en filmkritiker som tagit sig an uppgiften att ständigt kommentera filmens händelseförlopp. Jag blir lika irriterad varje gång och förbannar mig själv att jag inte stannade hemma.
Men det roligaste hände ändå före filmen. När den obligatoriska reklamen var över och man förväntade sig att huvudfilmen skulle börja, kliver det upp två jönsar på scenen. Det visade sig vara biljettrivarkillen och popcornsäljartjejen från bions foajé.
Vad hade då dessa personer på scenen att göra, hade det hänt något? Brann det, var vi tvungna att utrymma bion?
Nej, dessa två individer gick upp på scen för att fråga hur vi mådde, dom frågade hur många som hade läst boken som kvällens film var baserad på, samt att biljettrivarkillen stod och babblade en massa osammanhängande strunt som förmodligen skulle vara roligt, men som bara framkom som tragiskt.
Vad sjutton är grejen SF?
Vad vill ni förmedla med att skicka upp två pellejönsar på scenen innan ni vevar igång filmen som vi har betalat 110:- (etthundratio kronor) per biljett för att se? Ska vi bli gladare av deras jönsiga framträdande? Blir filmen bättre för att två personer som inte haft någonting som helst med produktionen av den att göra, mer än att sälja popcorn och riva biljetter, står och snackar om den innan?
På teater har jag inget emot att regisören inleder med några ord om sitt verk han arbetat fram. Biljettrivaren och popcornsäljaren når dock inte riktigt upp till samma status på bion. Jag är ledsen att behöva säga det.
För varje gång jag går på bio blir jag mer och mer sugen på att köpa ett hus där jag kan inreda en egen hemma-bio så att jag slipper betala 110 kr per biljett för att gå på bio där jönsiga SF-anställda ska leva ut sina innersta teaterdrömmar genom att snacka om filmen innan och Nils Petter Sundgren-kopian på raden bakom sitter och recenserar filmen i realtid.
Det är höst!
3Ibland undrar man om det verkligen är värt att ha en sådan här sida, vem läser liksom? Men sedan blir det som nu, man glömmer uppdatera på ett tag och vips strömmar det in pikar om att man inte uppdaterar. Så här kommer en uppdatering.
I senaste inlägget var vi i Småland. Det har hänt en del sedan dess. Eller, hänt och hänt, det har gått ungefär en månad vilket innebär att jag är tillbaka på jobbet. Jessica har börjat termin två på läkarprogrammet i Uppsala och hon kämpar på så duktigt. Igår bläddrade jag sporadiskt i hennes senaste betongklump till bok som handlar om cellen. Jag konstaterade att det enda jag vet om celler är det jag lärde mig på biologin i högstadiet. Hon gjorde då ett försök att förklara att det hänt mycket inom vetenskapen om celler sedan 90-talet, men jag försäkrade henne om att det jag vet om celler fortfarande gäller. En cellkärna och en massa mitokondrier – det är ungefär vad jag vet om celler och det lär inte ha ändrats. 
I övrigt har vi lite aktiviteter framför oss.
- I kväll ska vi exempelvis på genrep av musikalen Hairspray på China-teatern.
- Nästa vecka åker vi till mamma och pappa i Ljusdal.
- Helgen 25-27 september får vi besök av Jessicas mamma med sambo.
- Helgen 9-11 oktober åker vi på årlig släktträff i Tranås (Jessicas släkt alltså)
- Lördag 17 oktober ska vi förmodligen se Lars Vegas Trio på Hamburger Börs, tillsammans med några av mina barndomskamrater.
Som ni märker står det inte still i livet och det är väl som det ska vara. Jag ska försöka hålla er uppdaterade.
