Den här artikeln i Aftonbladet är lite rolig. Den handlar om hur Antipiratbyråns jurist, Henrik Pontén, fick sitt namn bytt till Pirate Pontén istället.

Det är givetvis skandal att det ens ska gå att byta någon annans namn hur som helst.  Henrik Pontén citeras själv i artikeln:
 – Det här gör mig bara mer övertygad om att jag har rätt. Piratrörelsen talar ofta om vikten av personlig integritet, men namnbytet är ett integritetsintrång, säger Pontén.

Precis, namnbytet är ett integritetsintrång. Inte nog med att han nu måste lägga tid på att få sitt gamla namn tillbaka, han måste dessutom känna en viss vanmakt inför det faktum att Skatteverket helt utan någon kontroll har bytt hans namn utan att ens fastställa att det är han själv som har bett om det. Skandalöst är bara förnamnet!

Nu kommer dock det roliga.

Henrik Pontén företräder som sagt organisationen Antipiratbyrån, en organisation med ganska hög svansföring. För er som inte vet det är Antipiratbyrån en organisation som företräder film- och datorspelsbranschen i frågor kring piratkopiering. Dom har bl.a. brutit mot personuppgiftslagen genom att registrera IP-nummer på misstänka fildelare och dom har varit ganska hårda på att skicka ut varningsbrev till internetleverantörer och krävt att dessa ska vidta åtgärder mot användarna som fildelar. 
Dom är även ivriga påhejare av den så kallade IPRED-lagen, som innebär att upphovsrättsinnehavare ska kunna begära ut namnen på internetleverantörernas kunder när man misstänker att dessa har delat med sig av rättighetsinnehavarnas alster.

Varje normalbegåvad person förstår varför varför IPRED är en universallösning för piratjägarna. Om man får reda på namnet på en abonnent av ett internetabonnemang kan man ju gå förbi polis och domstolar genom att själv ta kontakt med den misstänkte och hota med ett civilrättsligt mål. I civilrättsliga mål har man som bekant inte rätt till offentlig försvarare och det kan därför bli mycket dyrt för den enskilde att försvara sig mot anklagelserna. I vetskap om detta kan upphovsrättsinnehavarna tvinga fram uppgörelser i godo.
– Betala 100.000 kr, annars stämmer vi dig på 100 miljoner kronor. 

Men då kommer vi tillbaka till ordet integritet. Det är nämligen inte så enkelt att innehavaren av ett internetabonnemang är ansvarig för allt som sker på hans uppkoppling. En vän på besök kan beställa knark via utländska hemsidor utan att abonnenten är ansvarig för det. Någon kan kapa det trådlösa modemet och kolla på barnporr på nätet, det är fortfarande inte abonnenten som gjort sig skyldig till brott. På samma sätt kan en utomstående använda någon annans uppkoppling för olaglig fildelning.

I Sverige har vi lite besvärliga lagar, det är nämligen så att den som gjort sig skyldig till ett brott är den som ska ställas till svars för det.
Men nu har vi en situation där det räcker  med att ha en internetuppkoppling för att man ska riskera att bli skuldsatt för livet. Inte genom att dömas i domstol, för dit vill Antipiratbyrån inte eftersom där krävs bevis om uppsåt och gärningsman, utan  genom ren utpressning.

– Betala 100.000 kr, annars stämmer vi dig på 100 miljoner kronor. 

På samma sätt som det är integritetskränkande att någon byter ens namn utan någon som helst kontroll, är det jäkligt integritetskränkande att få sitt namn utlämnat till privata intresseorganisationer som vill bedriva utpressning mot en, utanför domstolarnas krav på bevisföring.

Egentligen borde alla säga upp sina internetabonnemang eftersom ingen kan ha kontroll över all trafik som passerar genom trådarna. Jessica skulle kunna driva värsta piratservern på sin dator utan min kännedom, men eftersom jag står för abonnemanget är det mig man kommer kräva på pengar när ComHem avslöjar mitt namn för Antipiratbyrån. Enligt svensk lag är det så klart Jessica som gjort sig skyldig till ett brott, men det skiter så klart Antipiratbyrån i eftersom dom inte tänker gå genom en domstol där dom riskerar att förlora.

– Betala 100.000 kr, annars stämmer vi dig på 100 miljoner kronor. 

Vågar någon ha en internetuppkoppling efter det här egentligen?

Fildelning av uppovsrättsskyddat material är olagligt. Jag förstår varför och jag tycker i princip att det är rätt. En skapare av ett verk ska kunna tjäna pengar på det och folk som bryter mot hans upphovsrätt ska kunna straffas i domstolar. Sedan går det alltid att diskutera hur vettigt utformad upphovsrätten är, men det är en politisk fråga och hör inte hemma här.

Det som skrämmer mig är att Pirate Ponén kan knacka på min dörr en dag och kräva 100.00 kr för att någon kapat min internetuppkoppling och använt den för fildelning. DET är  integritetskränkande om något.