Arkiv för augusti 2006

Jag hade visst ett inlägg till att göra angående London-resan. Jag tog ju en del bilder och har med hjälp av programmet iWeb från Apple snabbt plitat ihop en bildsida med bilder från vår resa. Mycket nöje!

http://bilder.dolk.nu/filer/london

Upp klockan 05.20 för att göra sig i ordning för hemfärden. Tunnelbanan till Heathrow tar ca 1 timme och 15 minuter, så vi ville vara ute i god tid. Under hela vistelsen här har dom tjatat om hur nogranna säkerhetskontroller dom har på Heathrow och att man måste vara ute i extremt god tid för att hinna med sin flight.

Visst, vi var på plats i extremt god tid och dom nogranna säkerhetskontrollerna bestod av folk som informerade om att man inte fick ha med sig något flytande i handbagaget och sedan fick man lägga upp sina skor i en korg för genomlysning innan man kom in i utrikesterminalen. Kul! Där satt vi med tre timmar till godo och försökte fördriva tiden. Vi käkade frukost på Starbucks och Jessica skrev några vykort, men det dödade bara en timme för oss. Dessutom var vårt flyg försenat en halvimme på grund av strul i Helsingfors tidigare under dagen. Jäkla finnar!

Vi gick och kollade runt bland butikerna dock och jag var sugen på attköpa lite mer whisky, men jag bangade eftersom jag inte hittade någon jag kände för direkt. Men vi ledsnade på att gå omkring bland dom butikerna efter ett tag också, trots att jag fick provsmaka lite av en ny Absolut-sort från ”Vin & Sprit”. Red Ruby hette den och den smakade grapefrukt, riktigt god faktiskt. Men det blev bara en halv fluormugg eftersom jag hade bilen på Arlanda. Men man blir ju som övervakad svensk lite förvånad över att man får provsmaka sprit innan man köper.

Till slut kom vi i alla fall på planet och resan hem gick bra utan några nämnvärda händelser. Att komma hem till Sverige känns alltid skönt efter en utomlandsvistelse. Borta bra men hemma bäst.
Vi fick skjuts till parkeringen i Måby att parkeringsbolaget och vi hämtade ut bilen utan några problem och satte därefter kurs mot Hässelby där jag lämnade av Jessica.

Detta blir med andra ord det sista inlägget om London-vistelsen. Tyvärr fick jag skiva den lite i efterhand nu eftersom internetuppkopplingen på Apple Store krånglade. Jag har därför inte skrivit fullt lika ingåede som jag gjorde under San Francisco-resan. Men deet ska nog räcka för att fungera som en liten påminnade dagbok för mig själv.

Vår sista riktiga dag i London blev inte allt för händelserik. Jag och Jessica sov hyfsat länge på morgonen och åt frukost i lugn och ro. Vi hade inte så mycket på agendan för dagen. Vi kände att vi hade sett dom turistställen vi skulle se och vi hade väl egentligen bara Madame Tussauds som en fast punkt på schemat.

Vi åkte till Piccadilly Cirkus och gick upp för Regent Street och gjorde ett sista besök på Apple Store, mest för att jag skulle få inandas atmosfären en sista gång. Vi började dock bli hungriga och tiden rann iväg, så vi tog tunnelbanan till Baker Street där Madame Tussauds ligger. Vi promenerade runt i kvarteren lite för att hitta ett matställe och ytterligare en gång blev det en italiensk restaurang. Jessica åt lax och jag tog en pizza. Jag tänker inte var en gnällig turist som åker utomlands och klagar på hur dyrt allt är, men jag vill ändå konstatera att dom kan konsten att ta betalt i London och flera gånger betalade man ett pris för maten som man aldrig skulle ha accepterat hemma i Sverige. Men som sagt, gnäller inte, jag konstaterar bara vilken skillnad det kan vara på priserna i världen.

Efter den sena lunchen tog vi en fika på ett litet fik vid Madame Tussauds. Jag lyckades pruta ned priset utan att ens ha försökt. Killen bakom disken var mycket trevlig och berättade att han gillade klangen på det svenska språket och att han varit i Sverige flera gånger, bland annat i Torsby. Jag upplyste honom då om att Englands förre förbundskapten i fotboll, Sven-Göran Eriksson, kommer från Torsby. Det kände han inte till och det tog ett tag för honom att riktigt tro mig. Hur som helst, när det blev dags att betala tog han bara betalt för fikabrödet och sa att han bjöd på kaffet och Jessicas te, någon som inte var fy skam med tanke på priserna jag nyss nämnde.

Madame Tussauds är ett kraftigt överskattat turistfenomen. Jag måste bara säga så. Visst, verklighetstrogna vaxdockor i all ära, men vilken turistfälla. Man slussas igenom spektaklet som en bil under produktion på löpande bandet i Torslanda. Mest besviken blev jag på det som kallades för ”chamber live”, vilket skulle vara någon skräckutställning med riktiga skådespelare. Det innebar dock bara att man gick i en mörk korridor där sminkade skådespelare helt plötsligt hoppade fram och skrämde en. Så förutsägbart, knappt läskigt och framförallt malplacerat eftersom jag inte förstår vad det har med Madame Tussauds att göra. Nåja turen genom Madame Tussauds slutar med att man åker i små taxibilar på ett rullband genom en utställningsmiljö där man har byggt upp lite stadsmiljöer från Londons historia. Osammanhängande och knappt lärorikt vill jag kalla det. Det hela slutar med att man kliver av och slussas ut genom en souvenirbutik, sedan är man ute och besöket är avslutat. Jag är glad att vi bokade biljetter på en tid som var billigare än vid högtryck. Vi betalade ca 150 kr per person vilket det knappt var värt.

Därefter åkte vi hem, käkade middag med Sara och sedan var det dags att packa och gå lägga sig för att vara utvilade till morgondagen då hemresan hägrar.

Idag var Sara ledig från sitt jobb, såå vi hade en personlig guide med oss på stan. Vi åkte till Harrods och kollade lite, men priserna är ju inte direkt anpassade för oss fattiga turister, så det blev mest en rundvandring. Men man måste ju erkänna att det är ett väldigt maffigt varuhus. Jag konstaterade att man lätt skulle kunna bestämma sig för att enbart handla på Harrods resten av sitt liv och man skulle ändå inte sakna något. Men nu har man ju inte riktigt dom ekonomiska förutsättningarna.

Efter Harrods promenerade vi genom ”Green Park” i riktning mot Buckingham Palace, men som den förespråkare av republik som jag är finner jag inte kungliga slott så spännande. Men visst, även det är en pampig byggnad. Tack för det ni brittiska skattebetalare.

Vi åt sedan lunch på en trevlig pub och fick på så sätt vila fötterna lite.

Därefter var det dags för mitt favoritämne ”shopping”! Eller rättare sagt Jessicas favoritämne. Jag blev dock väldigt trött i både ben och huvud, men min älskling är ju givetvis värd att få shoppa hur mycket hon vill, så jag försökte hålla god min och låta henne ta så mycket tid hon önskade. Men det måste ju sägas att det kan ta rätt lång tid ibland. He he.

Lördag kväll blev en lugn kväll hemma med Sara och Jamie. Vi käkade jättegoda och stora hamburgare från en Nya Zeeländsk hamburgerkedja. Efter maten satt vi och pratade och kollade på TV och hade en allmänt trevlig hemmakväll som slutade med en god natts sömn.

Fredagen blev vår första ”riktiga” dag i London. Vi inledde med lite frukost hemma och Sara och Jamie, sedan drog vi in till stan för att turista lite. Vi besökte givetvis Apple Store, men inläggen om London är ändrade i efterhand för att kännas mer logiska, samt för att Apple Store fick problem med sin internetuppkoppling.

Vi promenerade längst  floden Thames i riktning mot ”Tower of London” vilken vi gick runt när vi väl kom fram. Vi passade även på att bege oss upp på Tower Bridge, men vi hade börjat bli trötta i benen då, så vi satte oss på en buss och åkte på lite rundtur i stan. Det var riktigt kul, eftersom vi på så sätt fick se delar av stan som vi annars inte skulle ha sett. Bussen stannade vid Covent Garden och där klev vi av efter att precis ha undvikit ett störtregn.

Där hittade jag en trevlig butik som specialicerade sig på maltwhisky. Jag fick med mig en flaska 11-årig Caol Ila vilken jag ska öppna vid tillfälle. Den var inte buteljerad av destilleriet själv, utan av en så kallad oberoende buteljerare vid namn Cadenhead’s. En stark rackare på 60,5%, det blir så stark whisky när man inte späder ner alkoholhalten med vatten i efterhand och det kallas då ”cask strength” vilket betyder ”fatstyrka”. Dessutom är den inte behandlad i efterhand med vare sig karamellfärg eller kylfiltrering. Ofta så färgsätter man whisky med just karamellfärg för att den ska få den klassiska guldiga färgen, men det tillför absolut ingenting mer än just färg och extra kemikalier. Den är även en så kallad ”single cask” vilket innebär att whiskyn i just min flaska bara har legat i ett enda fat och inte blandats ihop med whisky från andra tunnor av samma destillation innan man hällt upp den på flaska. Det behöver dock inte vara en fördel, eftersom det lika gärna kan innebära att just min whisky smakar illa om den har legat i ett dåligt fat. Om whiskyn från alla fat däremot slås samman och blandas så får man en jämn produkt och och garanti för att alla flaskor har likadant innehåll. Nåja, nog om whisky.

Vi åkte hem för att duscha och byta om, sedan var det dags för lite utgång på kvällen. Sara och Jamie skulle ut och fira en kollega som slutade på hotellet där Jamia jobbar och som Sara har jobbat på. Jag och Jessica tog dock bara en öl och en drink lite snabbt, sedan började vi bli hungriga och gick därför ut för att få en matbit i oss. Vi hamnade på en italiensk restaurang där Jessica åt Ravioli och jag åt en köttbit. Vi blev mycket mätta och belåtna.

Vi åkte sedan hem tillsammans med Sara och Jamie och gick sedan och lade oss för att sova efter att ha pratat lite med dom.

Då är vi framme i London. Kl 04.30 var det armar uppåt sträck för att bege oss till Arlanda. Först åkte vi och lämnade in bilen för parkering, sedan fick vi skjuts till Arlanda. Allt gick jättesmidigt. Vi checkade in i en automat och lämnade våra väskor i bagageinlämingen, sedan passerade vi säkerhetskontrollen utan problem.

Efter frukost begav vi oss till gaten och bordade planet. Resan var hur lugn som helst och tog bara 2 timmar och 15 minuter.

Väl framme i London åkte vi till Kensington för att lämna av våra väskor på det hotel där Jamie jobbar. Jamie är sambo med Jessicas kusin Sara och det var hos dom vi bodde. När vi lättat på vård börda kunde vi mer fritt strosa omkring på stan, vi skulle inte träffa Sara förrän senare på kvällen.
Vi besökte Covent Garden, Licester Square, Trafalgar Square och en massa andra ställen. Det ledde till massiv värk i fötterna efter ett tag.

Därefter, runt kl 18.30, mötte vi upp med Jessicas Sara och åkte hem till henne och Jamie strax utanför Wimbeldon. Det var kul att komma ut i förorten lite och se annat än Londons mest centrala delar.

Covent Garden

Leicester Square

Nu dröjer det inte länge förrän vi ska gå upp och åka till Arlanda. Jag och Jessica befinner oss i Hässelby, hos hennes pappa, där vi bor inför London-resan.

Klockan 05 i morgon bitti har vi för avsikt att lämna Hässelby och åka mot Arlanda. Först ska vi parkera bilen och få skjuts av parkeringsfirman till terminalen, sedan ska vi växla till oss lite pund och därefter checkar vi in och passerar säkerhetskontrollen. Då borde det vara lagom att käka lite frukost också.

Läste på SAS hemsida att man har lättat på bagagereglerna en smula. Nu får man ta med sig elektroniska apparater på flyget, men först efter noga genomgång i säkerhetskontrollen. Men det är fortfarande förbjudet att ta med sig vätska ombord.

Håll utkik här, jag ska försöka få till dagliga besök på Apple Store för att uppdatera hemsidan.