Idag fyller Sveriges Konung Carl XVI Gustaf 60 år, tänk vilken bra dag det vore att abdikera på utan att tillsätta någon ny regent.

Det handlar inte om pengar, eller huvida kung gör ett bra arbete eller inte. Det handlar om sunt förnuft och demokratiska principer. Samhället i övrigt skriker efter jämställdhet. Lika lön för lika arbete, fler jobb åt invandrare, allas rätt att komma in på krogen oavsett hudfärg, fler kvinnliga chefer i näringslivet och bolagstyrelser. Kort sagt, hela samhället strävar efter att man ska få jobb och belönas efter sin kompetens och inget annat. Har man den minsta koll på succesionsordningen vet man att rollen som statschef inte tillsätts enligt några demokratiska priciper grundade på kompetens, utan att man går helt och hållet på efternamn.

För min egen del är det inte kostnaden för kungahuset i sig som sticker i ögonen, utan hur våra, skattebetalarnas, pengar försvinner in i ett svart hål utan någon som helst redovisningsskyldighet från kungens sida. Vi vanliga medborgare måste minsann redovisa varenda tjänad krona, varenda aktieaffär och minsta lilla ekonomiska steg vi tar. Men vår käre kung, han tjänar grymt många miljoner i appanage utan att behöva redovisa hur många Ferraris han köper för dom.

Men den viktigaste kritiken mot kungahuset måste ju ändå vara att titeln som Sveriges statschef, dom tre försvarsgrenarnas högsta befäl och ett av Sveriges största ansikte utåt, tillsätts genom arv och inte grundat på kompetens. Ett statligt företag kan inte köpa in en dator utan att det måste ske genom offentlig upphandling, men landets högsta ämbete tillsätts genom att födas med namnet Bernadotte.
Det är alltså dom demokratiska värderingarna som bör leda till att vi avskaffar monarkin.

Men, säger kritikerna. Då får vi ju en president, är det så mycket bättre?
Jag är inte säker på att vi måste ha en president bara för att vi avsätter vår kung. Vi kan gott låta titeln ”statschef” ges till Riksdagens talman som då tillsätts enligt demokratiska principer. Eller varför inte ha kvar titeln ”kung” och istället rösta fram vem som ska bli Sveriges kung? Jag kan till och med gå med på att tjänsten tillsätts genom offentlig upphandling! Låt folk ansöka om titeln och lämna in en budget och en handlingsplan som beskriver hur dom skulle förvalta titeln ”Sveriges konung”. Bäst anbud vinner och får sitta under en 4-årsperiod. Om nu kungen gör ett så bra arbete för Sverige, låt honom bilda ett aktiebolag och driva Hovet med vinstintresse. Om det nu är en så bra draghjälp för Ericsson med en kung som besöker Kina, låt då Ericsson betala för draghjälpen till ”Kungen i Sverige AB”, så slipper vi skattebetalare.

Det finns inga belägg för att monarkier gör bättre affärer utomlands än länder utan monark. Finska Nokia går rätt bra utomlands utan draghjälp från någon finsk kung. Frankrike är inte direkt någon bananrepublik heller, trots att dom saknar en kung, för att inte tala om USA som också verkar klara sig hyfsat utan en bandklippande marionettdocka.

Låt oss alla ta oss en funderare på vilka värderingar som ska ligga till grund för landets högsta ämbete. Kompetens och demokrati eller arvsanlag?

NER MED KUNGEN!